Goofys aka. Lisas Blogg

Jag har gjort av med pengar odag, och det känns bra! Summan jag gjorde av med är samma pris som det skulle kosta att åka till Sthlm tur o retur två gånger från Halmstad, när biljetterna är onödigt dyra.. Det jag fick med mig hem var en tunika, strumpor, trosor (japp med anledning av att jag inte har tvättat på länge), solbrillor (kändes välääldigt aktuellt idag), en Puma sportbag/resväska? och två par jeans... Jag är helt klart asnöjd med alla mina köp!

Kläderna jag köpte tänkte jag kunde utgöra en av min tre klädombyten som jag ska ha med mig på lördag till The Studio. Jag, Sponge, Hanna och Josefine ska då bli stylade och fotade och sen har vi möjlighet att köpa med oss nägra bilder. Det ska bli himlans kul faktiskt!

Efter shoppinge åkte jag o Malin till Åstorp där vi mötte upp Josse och hennes dotter Ebba samt Lisa och hennes tvillingsöner Isak o Elliot,, (stavade nog inte deras namn rätt men skit samma!).. Vilka sötnosar! Och de gör sånna härligt underbara bebisljud hela tiden!

Nu är jag helt slut o bara väntar på att klockans visare ska snurra ett par varv så att jag kan gå o lägga mig.


Nu saknar jag Halmstad rätt mycket, och allt som finns i Halmstad. Min lägenhet, tjejerna och studentlivet! Och på måndag, då börjar skolan och mitt så kallade "nya liv". Ska bli intressant o se hur det kommer gå, men jag känner mig riktigt motiverad, på riktigt alltså!

Jaohao näehäe nu orkar jag inte skriva mer! Ska slänga mig i soffan nu och glo på family guy samt käka choklad..
 
Seee Yaaa!

.. för denna extremt dåliga uppdatering! Inte ens nu när jag är ledig känner jag mig motiverad att skriva. Eller kanske är det just därför? Ska jag sitta här vid datorn o uppdatera bloggen hela tiden på min lediga tid? Njea, tror inte det va?  Jag begriper dock inte hur ni kan vara så "många" som spanar in bloggen varje dag, jag hade baske mig tröttnat för länge sen. Kanske är det för att när jag väl uppdaterar så är det så himlans bra att det var värt all väntan? Vad vet jag?

Just nu i mina högtalare spelas det → Hold my hand - Akon ft. Michael Jackson ← och jag hoppas verkligen ni tar er tid att lyssna på den. SÅ sjuuuuuuuukt bra! Lyssnar på den varje dag och bara njuter!

Jaohao näehäe om jag ska ta o fräscha upp mig lite och sen kasta mig i soffan och läsa Stieg Larssons tredje bok, luftslottet som sprängdes, som ÄNTLIGEN har kommit! Har fått läsa massa kassa böcker i sommar i väntan på denna bok som jag har väldigt höga förväntningar på, och jag tvivlar inte en sekund på att de kommer uppfyllas!

Seee Yaaa!

När jag har haft mina downperioder så har de oftat kretsat kring tankar om hur meningslöst livet egentligen är... Vi lever typ 70, 80, 90 år om vi har tur/otur?  Och sjuuuukt stor del av "alla" dessa år kretsar kring planeringen och uppbyggnaden av ett liv tillsammans med någon annan, uppbyggnaden av ett liv med "bra" utbildning som ska leda till ett "bra" jobb, uppbyggnaden av ett liv med en "perfekt" kropp som man kan känna sig nöjd med... Är det bara det livet går ut på?

När jag idag funderar på allt det här så känner mig inte särskilt down... Jag orkar helt enkelt inte hålla på och vara hysterisk över något som ändå inte kommer vara länge. Jag menar vi ska ju ändå dö sen? Varför plåga sig själv med massa tvång om att göra ditt och datt? Waow vad några kommer tycka att jag låter negativ men det är jag inte, tvärtom!

Okej så varför ska jag då ändra min kost och börja träna mer? Det har aldrig varit, och kommer aldrig vara strävan mot att få den "perfekta" kroppen. Jag har sällan/aldrig jämfört mig med någon annan och tänkt att så ska jag minsann se ut. Nej jag har kommit på att JAG mår bättre både fysiskt och psykiskt av att röra på mig. Mer energi, mer ork, bättre koncentration, ingen huvudvärk, och dessutom rensar man tankarna när man är rör sig, eller JAG gör det i alla fall..

Visst jag kan ibland undra var mannen jag ska dela resten av mitt liv med finns... Men varför ska mitt liv kretsa kring det? Varför ska allting handla om att hitta en man, bilda familj, leva lyckligt och sen dö? För att det alltid varit så? För att det är det som krävs för att man ska må bra? Jag tror inte att det är strävan vi föds med, utan vi får den från vår omvärld, vi lär oss från början att det är detta som livet handlar om... Jag vägrar tro att det är den viktigaste biten vi behöver för att må bra! Jag känner mig lycklig och glad idag, utan pojkvän och utan ett mål som säger att det är en pojkvän jag ska ha.

Livet är för kort för att hetsa kring faktorer som i slutändan får en att må dåligt. Självklart har jag och kommer själv hetsa kring saker för att det är så människan fungerar. Det gäller bara att hitta de positiva sakerna i nuet, det som vi faktiskt har och jobba på det. Livet är för kort för att tänka "what if", både när det gäller det som var och när det gäller det som komma skall. Man gör ett val, som känns bäst just i den stunden då man gör valet. Ibland blir det inte som tänkt sig vilket kan vara positivt ibland och negativt ibland. Ibland blir det som man tänkt sig viket kan vara positivt ibland och negativt ibland. Det enda man säkert vet är att valet man gjorde kändes bäst just då och därför finns det egentligen ingen mening med att förbanna sig själv och ångra sig, man kan ändå inte göra om det. En annan sak som är säkert är att man lärt sig något nytt, om sig själv, om andra, om livet. Med den nya kunskapen gör man nya val och någon gång måste det ju bli rätt?

I alla fall, då jag startade detta inlägg funderade jag mest på om det är värt att lägga ner så mycket tid på att må dåligt, att ha ångest, att vara hysterisk, att vara ledsen, arg, förbannad, orolig? Jag kommer säkerligen att vara hysterisk, arg, ledsen och förvirrad många gånder i mitt liv, MEN jag kommer aldrig att förstå mig på det, ALDRIG!

Just nu mår jag som sagt bra, känner mig som en solstråle (?) varje dag! :P Och jag försöker verkligen att inte vara så negativ, utan fokusera på det bra. Jag önskar mest av allt att mina kära vänner (med speciellt fokus på en) ska kunna få chansen att göra samma sak. För även om jag är glad, så blir jag ledsen när de jag håller varmt om hjärtat inte mår bra och det är jobbigt att jag inte kan vara en superhjälte som bara blåser bort alla deras problem. Varför kan jag inte blåsa bort problemen? Jo, för att problemen består till 99% av ovanstående hysterier jag nyss diskuterat. Man har en strävan att uppnå allt detta och det verkar jävligt svårt att ändra på denna nedrans strävan. Och tyvärr så är det oftast bara en själv som kan lösa "problemen".

Nej nu vet jag inte riktigt, har skrivit en massa nu och jag har ingen aning om det är begripligt överhuvudtaget! Kanske dags för sängen så att man är laddad till tusen inför bröllopet imorrn!


Seee Yaaa!

Funderade på att radera alla mina gamla inlägg här bloggen men insåg snabbt att visa inlägg vill jag ändå ha kvar. Vissa skojsiga och vissa minnesvärda och vissa betydelsefulla.  Men många är borta, många där jag beklagar mig, tycker synd om mig själv och mår allmänt dåligt...

Nu är det dags för en förändring..
Sms är raderade.
Telefonnummer är raderade.
Bilder är raderade.

Tyvärr kan jag inte radera saker från hjärna men detta är i alla fall ett steg på vägen..

En nystart alltså... Bort med det gamla och in med det nya? Det är inte så att det gamla bara ska lämna mig, för som sagt det finns kvar i huvudet men det som jag kan ta på, och se, det ska bort!


Dessutom har jag insett att mitt förslappade liv inte fungerar längre.
Jag måste förändra min kost.
Jag måste förändra mina motionsvanor.
Jag MÅSTE förändra min livsstil.

Okej, jag säger att jag är nöjd med mig själv till det yttre, och det stämmer ju faktiskt.. egentligen. Men visst finns det saker som skulle kunna se bättre ut och göra så att jag mår bättre.
För att känna mig riktigt fin ska jag verkligen blinga mig själv genom att:
Vårda mitt hår som är alldeles nyklippt med schampoo, balsam och inpackning. Mitt hår är så torrt o slitet och det går knappt att borsta. På grund av att det är så slitet så har jag inte borstat det på hur länge som helst så det ska jag också börja med. OCH jag ska dessutom blir brunett igen till hösten..
Om en vecka och två dagar, dvs. den 12 Augusti, ska jag och Sponge gå till en manikyrist och fixa naglarna. Vi kommer bli så fina och jag har alltid känt mig så fin när jag haft såna naglar så det ska bli kul.
Vad mer? Jo det viktigaste! Träning. Ordet smakar inte så illa i munnen som de gjort förrut.. Har varit ute och joggat och varvat det med powerwalk 2 gånger på 3 dagar. Jogga o gick i lite mer än en mil igår och det känns sååå härligt i kroppen.
Ja och så var det där med min kost.. En påse ostbågar i veckan är inte ok.. Att dricka så mycket som jag gör när jag festar i princip en gång i veckan är INTE ok. Att käka och dricka så mycket onyttigt som jag gör över lag är inte ok. 

Jaha, och hur många gånger har jag sagt att jag ska ändra mig? Och hur många gånger har det faktiskt blivit så? Det känns annorlunda denna gången. Som om en sida hos mig vaknat till liv.. Jag har Marcus att tacka för mycket också, som bankar vett i skallen på mig och som får mig att ifrågasätta varför jag mår kasst ibland och om jag själv kan göra något för att ändra på det..

Nu när jag har skrivit så övertygande om det här i bloggen så måste jag ju fullfölja det. Därför ska jag idag bege mig ut i skogen igen, dock inte lika länge som igår men 7 km i alla fall.  Håll tummarna nu för fasiken!



Nån gång måste det ju komma en vändpunkt?