I hate life like this

Jag kan ärligt säga att jag är jävligt onöjd med mitt liv just nu... Eller det finns självklart ljusglimtar i form av människor, men annars, annars är det inte mycket att hurra för!

Jag hatar att livet de senaste åtta åren bestått av tillfälliga livssituationer. Jag hatar ostabilitet och jag hatar att nya relationer skapas fort och att de försvinner ännu fortare.

Från 1985-2001 var livet stabilt. Jag bodde med min familj i ett område fullt av barn som blev mina vänner och som följde mig i mitt liv fram tills avslutningen i nian. Sedan förändrades livet.

Hösten 2001 började jag gymnasiet där nya relationer snart skapades och många av de gamla relationer försvann snabbt. Detta är den första tillfälliga tiden i mitt liv. I tre år umgicks jag med de människor som fanns omkring mig i skolan. Och efter avslutningen, sommaren 2004, försvann många av de nya relationer jag funnit. Och livet förändrades ännu en gång.

Från juni till november -04 jobbde jag med personer och barn där återigen nya relationer skapades och vips åkte jag till england. Vilket återigen innebar att de nyskapade relationerna försvann och livet förändrades drastiskt.

Inte nog med att jag bytte land, jag bytte boende, familj, språk, livsstil och hela tradelutten. Många nya underbara relationer skapades, och försvann. Och juli -05 var det dags att komma tillbaka till verkligheten i sverige.

Jag började plugga på komvux och jobbade som strövikare på förskolor tills jag vintern 05 fick ett långtidsvikariat till sommaren 06. Ännu en gång skapades nya relationer, både inom komvux och skola. Efter sommaren flyttade jag till Halmstad och gissa vad? Relationer försvann, konstigt.

Väl i Halmstad skapades nya relationer och för tillfället finns de kvar. Precis som många andra gör från tidigare kapitel i mitt liv. Alla relationer och framförallt personer försvinner självklart inte, men många.

Men jag är så trött på dessa kapitel. Dessa kapitel som jag vet snart tar slut, och då kommer allt förändras. Just nu längtar jag mer än någonsin efter januari 2010. Då kan jag äntligen efter åtta års ostabilitet få ro. Då vet jag att jag är klar med allt tillfälligt plugg och tillfälligt boende och tillfälliga relationer. Jag vägrar att fortsätta leva mitt liv som jag gör nu. Bara gå och vänta på att något ska ta slut så att jag kan starta något nytt. Dock ska jag kanske inte bo på samma ställe hela livet eller jobba på samma ställe hela tiden men jag ska ändå se till att få stabilitet och trygghet, något som jag varit utan i åtta år. Det är väldigt lång tid om man tänker efter.

Men som sagt, även om jag är jävligt onöjd med hur mitt liv ser ut just nu så finns det ljusglimtar, och listan kan göras lång med personer och relationer som berikar mitt liv och som gör att jag trots min onöjdhet mår bra är glad och lycklig!


Nä nu är jag färdig med mitt kvällssvammel. Ligger jääävligt långt back i mitt plugg. Tentan ska vara klar imorrn, och det är en hel del att göra tills dess, så jag får se till att ta tag i det!



Seee Yaaa!

Kommentarer
Det var jag som skrev: Kristina

Sånt är livet, kära kusin. Tyvärr!! Jag är 24(34)eller något sånt och har fortfarande inte stabilitet i tillvaron. Förvisso gubbe, radhus och en massa ungar men ändå.....Snart är det dock ändring, hoppas jag. Börjar jobba den 3 augusti :-)

2009-05-14 @ 12:21:26
URL: http://www.stina.bloggerian.se

Skriv vad du känner för:

Jag heter:
Kom ihåg mig?

Email: (publiceras icke)

Din blogg:

Skriv här:

Trackback
RSS 2.0