Goofys aka. Lisas Blogg

Ja det var ju ett litet tag sen det skrevs i denna blogg och jag har sett att "många" av mina läsare trots gles uppdatering tittat in här i princip varje dag... Nu är jag tillbaka i Halmstad och min vanliga vardag är på intåg så det borde ju innebära att det sker en ändring här i bloggen.. Jag håller tummarna för det i alla fall.

Julen i Sälen tillsammans med min härliga familj sprang förbi fort som bara den. Likaså gjorde ett härligt nyårsfirande i Gbg med finaste Hanna. Nu är 2009 här och jag sitter som sagt ensam i min lägenhet och jag kan inte mer än erkänna att det känns rätt bra. Dock inte på grund av att jag är här, utan för att jag är här själv. Att umgås med en massa folk är kul, ett tag, sen blir det lite för bra...

Jag har som alla andra år avgett nyårslöften och jag är redan tveksam till om jag verkligen uppfyller dem...
Det första och det som jag absolut kommer att hålla är: Att pussa på Andreas så mycket som möjligt.
Det andra är inte helt lätt men jag ska verkligen försöka: Att hitta engagemang och intresse för skolan för att kunna trivas bättre mitt sista år på Högskolan i Halmstad.
Det tredje är inte omöjligt men det kan gå lite trögt: Att börja träna, på SATS (där en konsekvens blir att minska på onyttigheter).

Och på tal om att träna... Jag kan vara den mest otränade personen jag vet...
Igår spelade jag o Andreas Wii. Boxning på säck närmare bestämt. Andreas började och jag kunde inte låte bli att skratta för det såg så otroligt fånigt och roligt ut när han stod och slog som en galning i luften.. Sen var det min tur, och jag tror att jag kan ha sett ännu dummare ut... I alla fall så spelade vi två rundor och kände direkt hur trött i armarna jag blev. IIiiiiiidag har jag träningsvärk i överarmarna, övre ryggen och typ framme på bröstet... Hallå eller, det är lite kul tycker jag... Fast jag vet att jag kände likadant en annan gång när jag spelade Wii och sprang 100 m och hoppade höjdhopp... Ett himla vevande med mina stackars små armar... Man kanske skulle ta och investera i ett sånt spel, det är ju sannerligen ett roligt sätt att "träna"....

Nu till rubrikens fråga...
Frågan syftar givetvis på mig själv och jag kan inte annat än säga att jag tycker att jag är både och. Jag är så himla underbar att mina föräldrar helt enkelt inte kan motstå att skämma bort mig. Jag vill poängtera att jag är sjuuukt tacksam för denna bortskämdhet. För att ta ett exempel så erbjöd de sig att köra upp mig till Halmstad, betala för min storhandling på Maxi, OCH köpa mig att par vinterkängor då jag struttat runt i streetskor när det är ca -9 ute...  Dom är rätt bra att ha ändå den där Leif och den där Lotta!

Goofy med papsen och mamsen på julafton.



Allt från min vistelse i skåne är uppackat, och julen i lägenheten är nedpackad... Inge mer tomterött och mysiga änglar som pryder min lilla etta. Skönt säger jag om det. Härligt att få det gjort. Nu har jag inga grejer som tar mitt fokus från plugget. I helgen läste jag ut två böcker och idag tänkte jag ta mig en den tredje av fyra böcker som ska vara lästa och skrivna om till på onsdag. Yes, fucking school is back!

Det är i alla fall skönt att vara tillbaka. Och härligt att veta att några underbara vänner finns nära mig. Bästaste Sponge har jag inte träffat sen den 19:e december, och det är alldeles för lång tid om ni frågar mig. Gissa om den damen varit saknad, fast några samtal har vi hunnit klämma in för att fylla dosen av Goofy and Sponge.


Nähääää dags att äta nått o sen plugga?


Seee Yaaa!