Goofys aka. Lisas Blogg

Sen när är det mitten av november?
För inte så länge sen var det 31 maj och vi hade precis gjort terminens sista tenta. Vi hade sommarlov. Vi firade tillsammans och det kändes lite vemodigt att ha roligt och vara glada när vi visste att det var sista kvällen innan vi flög iväg åt olika håll.. Men vi visste att vi snart skulle vara tillsammans igen och njöt av att veta att vi hade en hel sommar framför oss! Juni sprang iväg, Juli kom och seglade förbi. Sen blev det Augusti och vi började närma oss terminstart.. Jag hade tre veckor på mig att ha sommarlov.. Jag hann göra massvis! Men jag kände mig aldrig ledig.

Faktum är att det känns som om det var igår som vi började skolan igen. Som om det var igår sommaren och ledigheten tog slut. Men det var det inte. Det var 2 och ½ månad sen... Och vad har jag hunnit göra? Jag hinner knappt göra nått, samtidigt som jag gör en massa...

Jag väntar fortfarande på att få vara ledig. Ledig tillsammans med sommaren. Kanske är det därför som jag är så förvånad över det kyliga vädret och säger "Jag fattar inte hur det redan kan vara så jäävla kallt!" Jag börjar förstå att det är november nu. Jag har insett att det om en månad är Lucia och om en och ½ månad är det Januari 2009, ett år kvar till min kära examen...

Det finns så otroligt mycket som jag vill hinna med, men som jag inte kan. Det finns så otroligt många människor som jag vill spendera min tid med, men det finns ingen tid kvar. Det är omöjligt! Det handlar om att prioritera. Kanske prioriterar jag fel saker... Eller jag prioriterar egentligen ingenting för tillfället. Det finns en massa saker som jag borde göra, som jag inte gör, bagateller egentligen. Men det är bagateller som tynger ner mig. Jag borde verkligen plugga.. Men all min ork, all min motivation, mitt engagemang är som bort blåst. Och hur mycket jag än försöker så kan jag inte hitta dem! Om en och ½ månad är det Januari 2009, ett år kvar till min kära examen...

Jag vill vara ledig. Jag orkar inte mer. Jag behöver en paus eller egentligen bara mer tid. Hatar att stressa men nu när jag startat kan jag inte sluta..

Vetskapen om hur mycket jag har att göra får mig att må dåligt. Jag vet nog varför jag har ont i magen.. Det är psykiskt. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag vet inte ens om jag vill fortsätta... "Det är bara att bita ihop" är en mening som jag ofta tar till, och det är väl dags att jag ser till att lyssna på mig själv. Det är dags för mig att rycka upp mig. Jag vet bara inte var jag ska börja... Det är mycket lättare att bara skita i det, krypa ner under täcket o stanna där... Får göra en halvtaskig planering till imorrn, överleva de två sista dagarna på praktiken, som jag inte tycker är roligt längre. Jag vill inte vara där mer. Jag vill vara ledig! Om en och ½ månad är det Januari 2009, ett år kvar till min kära examen...


Jag lever för min lediga tid, allt annat är pest. Har vi en ledig dag från skolan då är jag ledig, fast att jag haft en massa att göra. Jag borde ha läst minst tio böcker denna termin och jag har läst sammanlagt en halv om räknar bort barnlitteraturen. Det är inte alls så jag brukar vara, och jag avskyr att göra så, men jag ser inte meningen med att läsa om jag istället kan vara ledig. Om jag istället kan sitta och panikläsa en kväll och veta att det är värt det för jag har i alla fall varit ledig.

Det är alltid min tid, jag har bara prioterat fel saker att lägga min tid på... Verkligen inte alla saker... Mysdagar och myskvällar tillsammans med personer jag tycker om är väldigt noga prioriterade saker, och det är de tillfällena som gör att jag kan fly från verkligheten ett tag och bara njuta av stunden. Likaså att få fly verkligheten tillsammans med karaktärerna i oth är inte fel, däremot kan mängden avsnitt per dag diskuteras.. Ett eller två är ok, fem eller sex är inte ok!

Time is all we have, men ändå känns den otillräcklig.



Sen när är det mitten av November?

... som jag bara inte kan få bort...  

Jag känner mig.. på väg att bli sjuk...

Jag vill inte vara sjuk, jag har verkligen inte tid med att vara sjuk. Jag har sååå mycket jag måste hinna göra denna veckan och om jag missar en dag så är det kört. Varje MINUT är räknad... Ja ni som går i plugget med mig vet ju vad jag har att göra med observationer och samtal, och eftersom det gick väääldigt segt med den biten förra veckan (mitt eget fel, I know) så har jag alltså ingen tid att förlora.

Jag försöker undvika att tänka på det men det är svårt när man har frossa, ont i magen och jävligt ont i ryggen... Min gissning är att jag är alldeles för trött, så jag ska lägga mig om en och en halv timme och sova bort min dumma känsla av inkommande sjukdom... Hoppas bara det funkar...

Men innan jag lägger mig måste jag kolla igenom två böcker om observation och samtal och fixa en struktur för mitt observerande samtal som ska innehålla praktiska övningar samtidigt som vi pratar... Har en massa idéer som tur är så egentligen är det bara att skriva ner allt.. Det gäller ju bara att börja. Vilket är svårt.. Får nog duscha först och sen fixa min tredje kopp te för att sedan finna ro att pluggeli plugga...


Ett meddelande till min älskade Sponge!
Jag måste åka hem till skåne i helgen, igen, eftersom mina böcker jag lånat ska vara inne! Har redan massa böter och böcker är reserverade så de måste in så snabbt som möjligt! Så vi får leka med dina sthlms-kompisar en annan gång!

Positivt med det är att jag får åka hem till min familj. Saknar dem väldans mycket när jag är så här sällskapssjuk och inte känner mig riktigt kry. Eller jag saknar dem väl alltid egentligen, familjetokig som jag är!

Positivt är ju också att jag får chansen att träffa Andreas om han har tid. Och Malin förståss, och Pauline som frågat efter mig vid ett flertal tillfällen. Vi verkar dessutom vara "lediga" från skolan på måndag och tisdag nästa vecka vilket innebär att det blir en långhelg för mig i skåne, så jag borde ju hinna med att träffa dem tycker man...

Positivt är det även att jag får att massa god mat som jag själv slipper laga och betala för, det tackar man ju inte nej till när man halvvägs in i månaden länsat kontot och fått bara ta från sina sparpengar återigen. Förstår inte hur pengarna bara kan springa iväg så där.. Ett underligt fenomen måste jag säga...

Annars har jag väl inte så mycket mer att säga.. Mer än att mitt liv utanför praktiken och skolan ligger på is. Har nästan ingen kontakt med någon utanför det som händer här just nu. Jag har varken tid eller ork. Som tur är vara det ju bara veckan ut sen blir det ändring på det. Inte för att jag är så bra på att höra av mig annars heller men nu är det baske mig extremt. Så till er som funderat på vad är jag sysslar med och varför jag inte hör av mig som jag kanske borde så beror det på att jag helt enkelt prioriterat bort er. Jag söker förståelse för detta! :P

En sak som kanske inte alla vet är att jag inte längre har fejknaglar. Förra veckan blev jag så trött på det så jag bokstavligen bet och slet av dem... Har avbokat mina naglartider och ska nu satsa på att kurera mina egna.. Dock lär det ta tid då hela nageln måste växa ut innan den kan må bra igen.. Men den som väntar på nått gott, heter det va?


Visst är de underbara... :(     Avskavt nagellack och en halv millimeter tjocka naglar.. We like!  Men att fixa med naglarna denna veckan är också ganska uteslutet.. Man kan nästan säga att naglarnas tillstånd visar mitt inre, och yttre tillstånd för den delen. En fin metafor tycker jag nog om jag får säga det själv...


Med risk för att bli tjatig lägger jag härmed ner kvällens bloggande. Dags att börja göra lite vettiga saker, som att duscha!



Seee Yaaa!